Författaren och kritikern Jack Hildén skriver i en essä i Dagens Nyheter om hur det känns att läsa en recension av sin roman Vinter med Ina.
Författaren och Aftonbladet-skribenten Jack Hildén har skrivit en essä i Dagens Nyheters kultursektion om hur det känns att läsa en recension av sin egen bok. Texten har rubriken om att ångra allt när man läser recensionen av sin bok, och den handlar om hans ambivalens inför det offentliga omdömet om hans verk. Boken som diskuteras är romanen Vinter med Ina.
Hildén, född 1989, beskriver att det är svårt att möta en främmande läsares bedömning av något man har lagt så mycket av sig själv i. Som författare känner han till varje brist i texten, medan recensenten bara ser den färdiga version som har nått tryck. Den kunskapsskillnaden gör att kritiken lätt upplevs som något mer personligt än en yrkesmässig bedömning, även när den är saklig. Reaktionen beskrivs inte som ett tillfälligt obehag utan som en återkommande känsla som följer med när ett verk har lämnat skrivbordet och möter offentligheten.
Att Hildén också skriver recensioner själv gör situationen mer komplicerad. Han vet hur en kritiker arbetar och vilka villkor som gäller för granskningen, men kunskapen minskar inte känslan när omdömet gäller hans eget arbete. Dubbelrollen innebär att han ser recensionen både från författarens och från kritikerns position, och han har därför svårt att låta den ena perspektivet tysta det andra. Essän visar hur de två rollerna samtidigt kan vara en källa till insikt och till oro.
Texten är en personlig reflektion snarare än en nyhetshändelse, och den ger inga allmänna förklaringar eller forskningsresultat om varför författare reagerar på det här sättet. Ingen expert eller studie citeras. Det som framträder är Hildéns egna erfarenheter, och läsaren får därmed ta del av en enskild författares perspektiv snarare än en generell bild av branschen. Essän publicerades i Dagens Nyheter och placerar frågan om kritikens psykologiska effekt på skapare i kultursidans sammanhang.
5
