I en debattartikel i Göteborgs-Posten argumenterar Jonas Jämtestam för att stödet till människor i hemlöshet ska anpassas efter var och ens förmågor och framtidsmål i stället för att vara generellt.
Människor i hemlöshet i Göteborg bör få ett stöd som utgår från deras egna förmågor och mål, och inte bara från generella insatser. Det är huvudbudskapet i en debattartikel av Jonas Jämtestam i Göteborgs-Posten, där han framhåller att personer i hemlöshet förtjänar en verklig chans till social uppåtrörlighet, alltså en möjlighet att förbättra sin sociala och ekonomiska situation över tid.
Enligt artikeln bör stödet byggas kring den enskildes kapacitet och framtidsvisioner. Jämtestam menar att dagens insatser inte fullt ut tar vara på de resurser som finns hos de enskilda. Kritiken riktas alltså inte primärt mot människorna själva, utan mot att stödet i för liten grad är individanpassat och målinriktat.
Som lösning förordar debattören en mer individualiserad och målorienterad hjälp. Det innebär att insatserna formas utifrån vad varje person kan och vill uppnå, snarare än att alla erbjuds samma typ av stöd. Texten fokuserar på principen och på vad som bör styra stödet, men den redogör inte för konkreta program, finansiering eller specifika åtgärder.
Debattartikeln är en opinionstext och redovisar därför inga nya siffror, datum eller institutioner som underlag för påståendena. Artikeln bidrar i stället till den pågående diskussionen om hur samhället bäst stöder människor i hemlöshet, och om förutsättningarna för en klassresa, det vill säga att ta sig upp från en utsatt position till en stabilare social ställning.
14
